Vore livet annorlunda?

Ibland.. ibland tänker jag på hur livet skulle vara ifall krocken jag var med om för snart 2 år sedan skulle ha gått annorlunda. Lixom ifall jag inte skulle ha haft min pappas bil utan min bil, då vore jag högst troligen död nu. Då vore ju inte livet riktigt någonting just nu, hur skulle det riktigt vara ifall jag satt där uppe och såg ner på er? (alltså inte sådär nedvärderande ner på er då utan bara praktiskt sett, jag sitter där uppe och ni är här nere) men nu är det ju inte så. Och så tänker jag ifall jag skulle ha blivit förlamad. Förlamad , vore något av det hemskaste jag vet, att inte kunna röra sej. Så tvinnade jag lite till på mina funderingar och kom på, om jag skulle ha då satt i rullstol så skulle jag också ha satt i rullstol den kvällen jag var ute och festade på en krog, där jag första gången mötte Robin, min älskling. Skulle vi då ha börjat prata med varandra? skulle vi vara ett par just nu då? Om inte vi skulle de, var det då följden av att jag bara hade valt fel bil att ta till Lottas examenskaffe eller skulle vi ha träffast i en annan situation? Efter krocken antog jag självklart att allt var mitt fel eftersom det var ju jag som körde i bilen framför mej. Men när jag gick andra skedet funderade vi i gruppen lite angående min krock, lixom krockorsaker och sånt. Bilskoleläraren hade en annan synpunkt en mig, han frågade om jag minns när bilen framför mej började blinka? jag svarade "strax före han skulle svänga antar jag" , men där var felet! Bilen framför mej skulle ha måsta blinka redan vid skylten där det står vart han ska, alltså flera tiotals meter före, men det gjorde han inte. Hans fel. jag skulle annars ha hunnit se att han blinkade. Men det togs aldrig upp just då diskussionerna om krocken fördes. Men nu vet jag. Och har lärt mej. Hursomhelst, vilken tur att pappa tyckte jag skulle ta hans bil den dagen eftersom det är rätt långt till Lottas. Tackar Pappa och änglarna vid min sida för att jag är oskadd och att jag på så sätt hade möjlighet att träffa den underbaraste människan som nu är min pojkvän. Ibland undrar jag